Rosenrot som potenspiller

Rosenrot (Rhodiola rosea L.) tillhör familjen fetbladsväxter. I Sverige växer rosenrot i torrsand i de svenska fjällen, Hälsingland, Norrbotten, Bohuslän och odlas på Öland. Utomlands förekommer den särskilt i de arktiska områdena i Asien. Rosenrotens rötter doftar rosor vilket förklarar namnet.

Medicinskt anses rosenrot vara en adaptogen, d.v.s den hjälper kroppen att anpassa sig och hantera stress. Termen är långt ifrån entydig, men rosenrot har visat sig innehålla antioxidanter, verka centralstimulerande och öka fysiskuthållighet. Rosenrot tros även verka immunstimulerande. Immunstimulerande eller centralstimulerande örter bör användas tillfälligt och kan ge motsatt verkan efter längre tidsanvändning.

Utbredning och odling i Sverige

Rosenrot är flerårig och kan bli upp till tre decimeter hög. Vanligen växer flera tillsammans i små dungar. Rosenrot är vanlig i de svenska fjällen men förekommer mer sällsynt i Hälsingland, Norrbotten och Bohuslän. Bra odlingsmark inkluderar fuktig mark vid klippor. Den förekommer inte bara vild utan odlas på Öland.

Rosenrot är ett kosttillskott

Rosenrot (Rhodiola rosea), ginseng och shisanda (Shisandra chinensis) har beslutats vara kosttillskott av Läkemedelsverket. För att detta ska gälla får inte medicinska påståenden göras.

Rosenrot har intressant nog en tradition som kosttillskott. Rötterna innehåller en hel del C-vitamin och förr åt man dem stekta eller kokta som grönsak.

Bristsjukdomar och stärkande örter

Det var förr mycket vanligt med långvariga bristsjukdomar. Viktiga orsaker var en dålig kost, slitsamt arbete och outvecklad sjukvård. Särskilt mot slutet av vinterhalvåret var risken för näringsbrist hög. Stärkande örter på våren som gav C-vitamin och andra vitaminer fyllde på förråden. Andra växter som använts förutom rosenrot inkluderar brännässlor och björksav. Särskilt brännässla är inte bara rik på näring utan kan enkelt torkas och användas under vintern.

Infektionssjukdomar blev också då vanliga i spåren efter näringsbrist. Rosenrot som är rik på vitaminer och antioxidanter, och dessutom verkar lätt stimulerande bör ha varit användbar. Särskilt som rosenrot kanske även är lätt immunstimulerande.

Traditionell användning av rosenrot

Den grekiska läkaren Dioscorides blev först 77 e.v.t. med att dokumentera medicinska effekter hos rosenrot i boken De Materia Medica. Linné namngav den långt senare till Rhodiola rosea och rekommenderade den mot hysteri, bråck, svårmod, huvudvärk och impotens.

Traditionell medicinsk användning av rosenrot inkluderar även som stimulant, vid vandring på höga höjer och som stärkande medel vid sjukdom och svaghet. Rosenrot används i Asien mot influensa och förkylningar. Mongolerna sägs ha använt den mot tuberkulos och cancer.

Tyskarna beskrev under 1700-talet att rosenrot kan vara effektivt mot smärta, huvudvärk och bråck.

Modern forskning

1961 hittade Ryssen G.V. Krylov rosenrot i södra Sibirien. Hans forskning kom att peka på att rosenrot i någon utsträckning skyddar djur och människor från skadeverkningar av stress, gifter och förkylning.

Mer än 200 studier har idag gjorts på rosenrot. Egenskaper som har beskrivits pekar på att rosenrot kan ha effekt vid långvarig trötthet och stress, svag syresättning och oxidativ stress. Bakom egenskaper tros en centralstimulerande effekt finnas, en hög halt av antioxidanter och kanske att rosenrot stimulerar immunförsvaret.

Rosenrot är stimulerande och antidepressiv

Tidigt pekade forskning på råttor att rosenrot i små och medelstora doser verkade centralstimulerande. Råttor som fick rosenrot orkade simma längre tid. Större doser kan istället verka lugnande.

Studier på hjärnan visar att rosenrot stimulerar nor-adrenalin, dopamin och serotonin (monoaminerna). Även nikotinreceptor påverkas. Forskning pekar på att de aminosyror som bygger upp signalsubstanserna lättare kan passera genom blod-hjärna-barriären.

Att rosenrot kan vara en mild stimulant kan ligga bekom en användning som potensmedel och mot dåligt minne.

Rosenrot som centralstimulant

Den svaga centralstimulerande effekten är studerad och bekräftad på människor. En del kan få en ganska potent stimulerande verkan. Den kan därför vara till hjälp vid kronisk trötthet. Det finns studier som visat att rosenrot tillfälligt kan höja den intellektuella prestationsförmågan, t.ex. vid examensskrivningar. Monoaminer, som dopamin, serotonin och nor-adrenalin, vilka påverkas av rosenrot har inflytande på vårt humör och rosenrot beskrivs ofta även ha en stämningshöjande verkan.

Exakt vad den centralstimulerande effekten beror av är dåligt beskrivet. Dock tror man att rosenrot motverkar COMT. COMT är ett enzym som inaktiverar dopamin, adrenalin och noradrenalin. Mindre COMT innebär mer av dessa signalsubstanser vilka alla är stimulerande.

För ökad uthållighet

Ett antal studier har genomförts där rosenrot visat sig tillfälligt kunna öka den fysiska prestationsförmågan. Studier pekar även på att rosenrot kan snabba upp återhämtningen. Rosenrot används även ganska ofta vid styrketräning för att motverka trötthet.

En teori, som det finns en del stöd för, är att rosenrot förbättrar energiomsättningen via ATP och kreatin. Det kan i så fall vara av värde vid både styrketräning och konditionsträning. Någon garanti för att effekten av rosenrot inte försvinner vid regelbunden användning om den märks finns knappast inte oavsett typ av träning eller dos.

Rosenrot för minne och potens

Den stimulerande effekten på dopamin kan tänkas motverka dåligt minne hos äldre liksom försämrad potens. Att rosenrot innehåller antioxidanter kanske också det motverkar demens liksom andra livsmedel som grönt te, frukt och grönsaker.

Rosenrot och immunförsvaret

Det anges ofta att rosenrot har en stimulerar immunförsvaret. Detta gäller ett stort antal örter. Entydiga "bevis" finns inte.

För immunstimulerande preparat gäller generellt att de ska användas tillfälligt. Efter längre tid kan de istället få en motsatt verkan.

Aktiva ämnen

Rosavin, rosarin och rosin är tre ämnen som finns i rosenrot men troligen inte i några andra växter hemmahörande i Rhodiola. Dessa ev. tillsammans med några till tros stå för den stimulerande effekten.

Flera typer av antioxidanter finns. Det gäller p-tyrosol, organiska syror som bl.a. gallsyra och olika flavonoider.

Biverkning och risker med rosenrot

Rosenrot har låg giftverkan och biverkningarna är få. En del kan känna att de får överskottsenergi i vilket fall dosen bör minskas. Lider man av någon särskild sjukdom bör särskilt undersöka vilka risker med rosenrot som kan vara aktuella för den sjukdomen.

Rosenrot har både en stimulerande verkan på centrala nervsystemet och möjligen immunförsvaret. Detta innebär att den endast ska användas under begränsad tid. Effekten kan annars bli den motsatta. Rosenrot bör inte kombineras med MAO-hämmande läkemedel eller växter.

Rosenrot kan ge intensiva drömmar. Rosenrot är olämplig för personer som lider av bipolära sjukdomar eller som har drabbats av mani eller någon typ av psykos. Rosenrot kan öka risk för mani i samband med behandling med antidepressiva läkemedel. Rosenrot kan förvärra psykoser och paranoia.

Rosenrot tros påverka energiomsättningen i cellerna. Om du lider av diabetes bör rosenrot endast användas med försiktighet.

Rosenrot vid graviditet och amning

Rosenrot ska inte användas om man är gravid eller ammar eller av barn.

Dosering

Följ instruktionerna på förpackningen.

Läs mer:

• Rosenrot Rhodiola rosea L. Den virtuella floran. Naturhistoriska riksmuseet.
• Vanliga frågor och svar om produkters klassificering. Rosenrot, ginseng och andra "adaptogener" klassificeras som kosttillskott.
• Rhodiola rosea: A Phytomedicinal Overview. American Botanical Council. Mer omfattande utredning och sammanfattning av forskning.
• Pedanius Dioscorides. Wikipedia.
• Rosenrot, odling, länsstyrelsen, rosenrot, odling, öland. Rosenrot.se. Projekt för odling av rosenrot på Öland.
• Linnaeus C, Tonning H. Norwegian Rarities. Uppsala, Sweden: Johan Edman; 1768. p. 3-19.
• Sandberg F, Bohlin L. Fytoterapi: växtbaserade lakemedel [Remedies based on herbs]. Stockholm, Sweden: Hälsokostrådets förlag AB; 1993. p. 131.
• Sandberg F. Herbal Remedies and Herb Magic. Stockholm, Sweden: Det Bästa; 1998. p. 223.
• Khaidaev Z, Menshikova TA. Medicinal Plants in Mongolian Medicine. Ulan-Bator, Mongolia; 1978.
• Magnusson B. Fägringar: Växter som berar oss. Östersund, Sweden: Berndtssons; 1992. p. 66-7.
• Saratikov AS, Krasnov EA. Chapter I: Chemical composition of Rhodiola rosea. In: Saratikov AS, Krasnov EA. Rhodiola rosea is a valuable medicinal plant (Golden Root). Tomsk, Russia: Tomsk State University; 1987. p. 3-39.
• Kurkin VA, Zapesochnaya GG. Chemical composition and pharmacological properties of Rhodiola rosea. Chemical and Pharmaceutical Journal (Moscow) 1986;20(10):1231-44.
• Wang S, Wang FP. Studies on the chemical components of Rhodiola crenulata. Yao Hsueh Hsueh Pao 1992;27(2):117-20.
• Spasov AA, Wikman GK, Mandrikov VB, Mironova IA, Neumoin VV. A double-blind, placebo-controlled pilot study of the stimulating and adaptogenic effect of Rhodiola rosea SHR-5 extract on the fatigue of students caused by stress during an examination period with a repeated low-dose regimen. Phytomedicine 2000;7(2):85-9.
• Spasov AA, Mandrikov VB, Mironova IA. The effect of the preparation rhodiosin on the psychophysiological and physical adaptation of students to an academic load. Eksp Klin Farmakol 2000;63(1):76-8.
• Baranov VB. Experimental trials of herbal adaptogen effect on the quality of operation activity, mental and professional work capacity. Contract 93-11-615 Stage 2 Phase I. Moscow, Russia: Russian Federation Ministry of Health Institute of Medical and Biological Problems; 1994.
• Komar VV, Kit SM, Sischuk LV, Sischuk VM. Effect of Rhodiola rosea on the human mental activity. Pharmaceutical J 1981;36(4):62-4.
• Stancheva SL, Mosharrof A. Effect of the extract of Rhodiola rosea L. on the content of the brain biogenic monoamines. Medecine Physiologie Comptes Rendus de l'Academie Bulgare des Sciences 1987;40(6):85-7.
• Petkov VD, Yonkov D, Mosharoff A, Kambourova T, Alova L, Petkov VV, et al. Effects of alcohol aqueous extract from Rhodiola rosea L. roots on learning and memory. Acta Physiol Pharmacol Bulg 1986;12(1):3-16.
• Saratikov A, Marina TF, Fisanova LL. Effect of golden root extract on processes of serotonin synthesis in CNS. Journal of Biological Sciences 1978;6:142.
• Marina TF, Alekseeva LP. Effect of Rhodiola rosea extract on electroencephalograms in rabbit. In. Saratikov AS, editor. Stimulants of the Central Nervous System. Tomsk, Russia: Tomsk State University Press; 1968. p. 22-6.
• Durany N, Munch G, Michel T, Riederer P. Investigations on oxidative stress and therapeutical implications in dementia. Eur Arch Psychiatry Clin Neurosci 1999;249 Suppl 3:68-73.
• Mattson MP, Pedersen WA, Duan W, Culmsee C, Camandola S. Cellular and molecular mechanisms underlying perturbed energy metabolism and neuronal degeneration in Alzheimer's and Parkinson's diseases. Ann N Y Acad Sci 1999;893:154-75.
• Revina TA. Effect of stimulators of the central nervous system on carbohydrate and high energy phosphorylated compound metabolism in the brain during intense muscular workload, Tomsk, Russia: Tomsk State Medical Institute; 1969.